Bortskämd
Jag skämde bort Mini en del när hon var liten och lät henne somna och sova vid bröstet. Hon fick alltså alltid äta sig till sömns. Några månader senare insåg jag såklart att det inte hade varit det smartaste, eftersom hon BARA kunde somna vid bröstet. Snutta sig till sömns. Och hon tog inte napp.
När hon var ett halvår ungefär började vi ge henne välling på kvällarna. MAM-nappen till flaskan fungerade inte alls men doctor Browns tyckte Mini var fantastisk. Jag har förståelse för det, den ser ju faktiskt ut som ett bröst. Och när hon började ta nappflaskan, började hon även ta nappen. Det var som att en helt ny värld öppnades för mig. Helt plötsligt slapp jag vara en mänsklig napp och hon kunde somna med nappen i munnen istället för mitt bröst.
Jag var fortfarande tvungen att ligga bredvid henne (annars vaknade hon på fem minuter) men allt kändes lite lättare.
Nu har Mini börjat sova i sin egna säng och en ny värld har öppnat sig. Eas kan söva henne, det måste inte längre vara jag. Och när hon sover kan vi lämna rummet och hon sover därinne själv. I en, två, tre timmar. Och för första gången sen Mini föddes har jag och Eas vuxentid tillsammans. Förut fick jag ju gå och lägga mig vid åtta, när Mini gick och la sig..
Så även om det ibland känns lite jobbigare nu när hon är större, när hon vägrar att sova i vagnen eller inte stannar där jag lägger henne så har allt ändå blivit bättre och lättare. Hon är världens finaste tjej och jag är så lyckligt lottad som får vara hennes mamma.
När hon var ett halvår ungefär började vi ge henne välling på kvällarna. MAM-nappen till flaskan fungerade inte alls men doctor Browns tyckte Mini var fantastisk. Jag har förståelse för det, den ser ju faktiskt ut som ett bröst. Och när hon började ta nappflaskan, började hon även ta nappen. Det var som att en helt ny värld öppnades för mig. Helt plötsligt slapp jag vara en mänsklig napp och hon kunde somna med nappen i munnen istället för mitt bröst.
Jag var fortfarande tvungen att ligga bredvid henne (annars vaknade hon på fem minuter) men allt kändes lite lättare.
Nu har Mini börjat sova i sin egna säng och en ny värld har öppnat sig. Eas kan söva henne, det måste inte längre vara jag. Och när hon sover kan vi lämna rummet och hon sover därinne själv. I en, två, tre timmar. Och för första gången sen Mini föddes har jag och Eas vuxentid tillsammans. Förut fick jag ju gå och lägga mig vid åtta, när Mini gick och la sig..
Så även om det ibland känns lite jobbigare nu när hon är större, när hon vägrar att sova i vagnen eller inte stannar där jag lägger henne så har allt ändå blivit bättre och lättare. Hon är världens finaste tjej och jag är så lyckligt lottad som får vara hennes mamma.